jag har ett nytt jobb på restaurang. skuttar omkring i minikjol, vit skjorta och förkläde samtidigt som jag ler mitt snällaste leende och slänger med min flättofs. trivs än så länge. det är rätt så bra med pengar (i alla fall för mig som har haft det kämpigt på den fronten sen i höstas) och maten som är god får jag beställa in så mycket jag vill av helt gratis. känner att saker och ting sakta börjar ordna sig. utomhus är det varmt i luften och det luktar precis som i början av april. idag efter jobbet gick jag på stan i två (!!!) timmar HELT SJÄLV och letade desperat efter en ny plånbok, hade fruktat detta helvete att behöva vistas bland massa med folk helt själv hela dagen men det har gått så himla bra. det var oväntat skönt att strosa omkring själv, klämma på dyra plagg och kunna gå in i precis vilka affärer jag vill utan att anpassa sig efter någon annan. när jag gick hem fick jag en feeling av att jag ville gå ut och äta middag bara jag helt själv men dödade den tanken rätt fort. nu sitter jag i pyjamas och har ätit så många salt och vinäger-chips att det svider på tungan. 

men allt är inte så bra som det låter. jag är svinledsen över en grej. gråter hipp som happt och tycker allt är sämst. jag pratar om zayn så klart. en av fem änglar på jorden och en av fem jag älskar töntigt med hela mitt hjärta. ta hand om dig älsklingen.