fredag 30 januari 2015

här skiftar det mellan att vara sol och vår eller kall och isig novemberhöst. vi tar promenader och glömmer bort vilken veckodag det är. förra lördagen grät jag och åt chokladfrosting direkt ur burken samtidigt som jag kände mig patetisk och sämst. skrev till kajsa för råd och stöd och sökte fyra jobb på gumtree jag egentligen inte alls vill ha. dagen efter fick jag sms om jobb och under tolv timmar måndag och tisdag tjänade jag mina första pengar i detta himla lilla land. nu är det fredag och jag känner mig ungefär likadan som för en vecka sen, patetisk och värdelös, trots att chefen med långa ögonfransar lovade att han skulle ringa. 
 
jag kan fortfarande inte förstå att det är här jag bor. att det här är mitt hem nu och att 23 trafalgar lane är min adress dit jag får post och paket. trots att jag bara varit här i en månad vill jag stanna för evigt. varje dag med lisa och inkan är ett äventyr. varje dag är jag glad för att de är mina roomies. vi lagar mat och kommer på ursäkter för att lyxa till det varje dag, trots att ingen av oss egentligen har råd. jag köper jordnötssmör för 99p och njuter när jag tuggar guldet och sväljer ner det med apelsinjuice. skriver långa listor på saker jag ska köpa när jag får en stadig inkomst och drömmer mig bort till ett liv utan jobbångest. men förutom gråten och klumpen i bröstet och den ständiga paniken jag får varje gång jag tittar mig i spegeln är allt perfekt. perfekt och bra och lugnt och inte lika äventyrstörstande som förut. 

måndag 19 januari 2015

måndag och ensam igen med ångest fluffigare än alla våra täcken tillsammans. januari är en jävla pissmånad för en arbetslös och fattig lus som jag. vill bara ha ett jobb att gå till om dagarna och tillräckligt mycket med pengar på kontot för att kunna lyxa till det med bröd och pålägg till frukost och nya underkläder. söker allt jag är kvalificerad till och även det jag inte har erfarenhet för, men de enda som ringer på min telefon är nummer jag redan har och det får mig att känna mig värdelös. 

fint som jag önskar var en del av min vardag 
istället ser min vardag ut såhär
hyvlade potatisar i ugn för andra dagen i rad som förtärs med ett kilo flingsalt framför keeping up with the kardashian. läppstift för 80p, en mjuk hoodie som inte är min och iskalla fingertoppar. om jag inte köper cappuccinos och kakor jag inte har råd med, fryser på gator jag inte kan namnet på än eller desperat googlar "jobs in brighton" ligger jag pressad mot elementet på övervåningen och räknar timmarna tills inkan och lisa slutar jobbet. dricker rödvin blir bjuden på drinkar blir full och får ångest som jag gömmer. eat sleep rave repeat. ungefär. idag saknar jag mamma så mycket att jag gråter. och svenskt lösgodis. värmen och t-shirtar jag lämnade kvar hemma. 

nu ska jag klä mig anständigt och lämna mitt cv till ett ställe som säljer paj. hejdå. 

torsdag 15 januari 2015

sitter just nu i vår dubbelsäng på golvet för idag äntligen ÄNTLIGEN efter strul och snack i telefon med diverse olika bredbandsmänniskor fick lisa och jag igång vårt nätverk. ser fram emot att överraska inkan med det när hon kommer hem från jobbet, och med att jag hittade hennes borttappade pinkod bakom byrån i sovrummet. 
allt är roligt här, förutom hyran och elräkningar och att vi inte kan dammsuga utan att brandvarnaren går igång och att det är så fuktigt att mitt hår jämt är fluffigt och konstigt. toapappret är rosa och tvålen också. enda kramperna av saknad får jag när jag pratar i tele med mam o pap och de berättar om vad som händer hemma, annars saknar jag ingenting alls. mer än kanske apelsinjuice och macka med ost till frukost. 
inkans och mitt nya favoritgodis är kitkat chunky double caramel, på tesco kan man köpa tre för £1.20 vilket vi (jag) ofta gör efter att ha varit på bibblan och snattat på deras lousy internet eller suttit vid en dell-dator och sökt jobb. med jobben går det kasst. förmodligen för att det är januari och de enda annonserna på gumtree är om opålitliga telefonförsäljare eller restaurangkock. eller så är det helt enkelt för att jag är dålig och ingen vill ha mig. hoppas på det förstnämnda. 
förutom att äta ordentlig och hälsosam mat har jag börjat springa. när jag kom hem efter en inte så superlång springtur häromdagen fann jag mig själv stå och posera i spegeln som min största förebild och idol på min nya favvobild av henne. älskar alexa, hon är det vackraste i detta himla liv. 
lisa och jag har suttit i varsitt rum nu i kanske två timmar med varsin dator och chattat på facebook. tror att det är dags för mig att ta tag i dagen, duscha, klä på mig och handla upp mina sista pengar på mjölk, lök och potatis för ikväll ska vi laga morotssoppa och sen spela biljard. ses och hörs. xx