rastlösheten försvinner inte trots att sommaren och äventyren är slut. istället kommer den smygandes. blir större och starkare för varje dag som går och att vara hemma utan någon annan i mer än två timmar är outhärdligt. jag borde ta mig tid till att ligga ner. läsa en bok titta på en film stirra i taket men så fort ingenting händer spritter det i kroppen och det är omöjligt att fokusera och omöjligt att vara still. så fort ingen annan är nära går det inte att slappna av. 

vi kommer fram till att denna sommaren har varit den bästa i våra liv och det gör ont i varenda del av min kropp när jag tänker på att den aldrig kommer tillbaka. jag borde vara tacksam för livet och turen, tänka på framtiden och att hela världen ligger framför mina fötter. men det är svårt när de jag älskar mest försvinner ifrån mig och jag förtränger tanken på en framtid eftersom jag är osäker på hur jag vill få den att se ut. jag orkar inte packa ner mitt rum och jag orkar inte svara på frågorna som jämt frågas. jag vill aldrig bli vuxen och jag vill aldrig ta ansvar. jag gråter varje dag för att jag är livrädd för att bli lämnad. jag vet inte vad som händer i min kropp men jag vet att det inte är bra att jämt känna en känsla av hopplöshet. 

det här är den bästa tiden i mitt liv. och nu är den slut. 

UPDATE EFTER EN LÅNG PROMENAD INNEHÅLLANDE SPRING OCH SKRIK OCH TÅRAR  

det är ingen mening att stressa iväg. livet städerna dofterna smakerna äventyren finns kvar om ett halvår och än ska jag inte dö. det finns tid till att göra vad jag vill trots att det kanske känns hopplöst nu. för här finns det en person som jag vill sova med varje natt och det finns en bästis i huset bredvid. det finns filmer att se och efterfester att gå på. historier att skriva och historier att hitta på. sprit i kylskåpet och öl bland mina underkläder. och viktigast är att luften här faktiskt går att andas även om jag tvivlar varenda jävla dag. 

och på bussen någonstans i lyckeby slog klockan 00 och jag fick kärleksförklaringar i smsform och pussar i ansiktet. sen var det min födelsedag hela dagen och natten och det firades på allra bästa sätt i form av bubbel bästisar och fest. lite såhär såg det ut! (vissa bilder är tagna av min så trogna mingelfotograf bella, tack igen gullo) 

ibland fattar jag knappt att detta är mitt liv och dessa mina kompisar och att den jag är kär i är kär tillbaka. vill aldrig att det ska ta slut vill aldrig skiljas åt. 

sååå… sommaren snurrar fort och på lördag blir jag nitton vilket är sådär spännande. i vilket fall som helst så vill jag vakna upp till det här + champagne och födelsedagshångel (det sistnämnda är redan kirrat) 

miu miu solglasögon…... som de senaste tre åren……

LET'S MAKE OUT-tisha från lazy oaf 

tid hos frippan så att håret kan bli mjukt och brunt igen :/ 

och en kappa/vinterjacka/fuskpäls/whatever som är varmt och fint till alla mina klänningar

fast egentligen nöjer jag mig med kärlek blommor frukost på sängen och världsfred…. xoxo

när jag flyter på rygg i det grumliga vattnet och dina armar slingrar sig runt min midja står tiden still. det är som en scen ur en film där allt är perfekt och mitt hår liknar en sjöjungfrus och dina ögon är mörka. varje gång jag är ensam har jag ont i magen. därför fyller jag vardagen med skratt och förtränger tanken om att VI inom snar framtid inte kommer vara tillsammans längre. 

malmö/när pappa fyllde poolen med skum/en stadsfestival/bad i havet och UTAN ER ORKAR JAG INTE LEVA 

jag vill tänka att augusti är vårt men vågar inte ta ut lyckan i förskott. vågar inte vara sprudlande trots dina armar om min midja och dina andetag i nacken.