-

vaknade i hyfsad tid och var fortfarande trött. vet inte om det finns en morgon då man vaknar och inte är trött, ser i alla fram mot den morgonen. om den nu kommer. hann inte dricka kaffe men jag åt onyttig frukost, som vanligt (vem orkar någonsin vara nyttig när det finns nutella) och drack iste ur samma glas som pappa drack mjölk ur när han var liten. det är så skört att jag hade kunnat krossat det med mina bara händer, därför dricker jag så försiktigt jag kan. samtidigt som jag gjorde allt detta lyssnade jag på kristian gidlunds sommarprat. jag hade tänkt dela med mig av glädjen över mitt senaste köp men tappade lusten så fort introt började och sen efter att han läst det här ville jag inte göra någonting alls. vet som vanligt inte vad jag ska säga.  

"I mitt Sommar ska jag prata om pojken med sjömanshjärtat, som sökte sig till och fick uppleva äventyret. Jag ska prata om landet jag lämnar, om vår demoniserade rädsla för döden. Och jag ska berätta om resan mot livets slut och alltings början." 

det är ofta jag önskar att jag inte var så förbannat känslig. att det hade varit skönt att kunna lyssna på det här utan att gråta vattenfall. men sen insåg jag, vem fan hade inte gråtit vattenfall? vem fan hade någonsin kunnat hålla sitt öga torrt.